Vänner är som nallebjörnar,
man vill aldrig förlora dem.
Familjen är det bästa som
har hänt en,
dem finns ALLTID där när man
behöver dem!
Killar kan vara fantastiska när,
dem har mognat. Men skit när
inte fattar någonting.

Varför är livet så svårt? Det
kommer alltid att vara så svårt.
Dem stunderna man känner sig
lycklig kan vara skit. Man har så
många frågor om livet. Ingen har
dem svaren man vill ha! Man
tänker längre fram i livet. Man vill
aldrig bli vuxen.. Man vill ha kvar
dem vännerna som man har på
mellanstadiet/högstadiet.

Livet går vidare. Man ångrar allt
dumt man har gjort. Man vill bara
spola tillbaka tiden. Säga förlåt,
göra om allt det som man inte borde
ha gjort. Men kan man det? Nej.
Dem tiderna du har med nära och kära,
ta vara på dem. För imorgon kan
det vara försent!

Liten, har vi alla varit. Man vill
ha tillbaka den när allt är som svårast.
Man vill bara krypa upp i mammas
knä. Känna sig trygg. Men det är inte
så lätt.. Man vill bara gråta. Man vill
bara springa, springa så fort, aldrig
stanna, springa så långt bort från
allt.

Tecken vill vi ha hela tiden! Man
ber till gud. Kanske får du ett,
kanske inte. Det finns mycket
dumt i livet. Men det finns också
otroligt mycket vackert. Så det jag
försöker säga till dem som är smarta
är:

Varför göra dumt eller göra någon ledsen?
När man kan göra någon glad och trösta?

Jag lovar dig. Man blir så mycket starkare
med vänner som stöttar en.
Så sluta att vara den personen som alla vill
att du ska vara.
Va dig själv. Det slutar bäst då!